Ständig Bön för Äktenskap och Familj

Jesuiterna på Irland har en webbsida som kallas Heligt Rum (Sacred Space, se Länkar här till vänster). Ett citat från förra veckan:


Något att tänka på och be om för denna vecka.

Det är märkligt att höra Jesus fråga: "Vem säger du att jag är?" (Mark 8:27-30) Av alla mänskliga varelser var han den ende som visste vem han var och vilken roll han spelade. Ändå var han angelägen om att höra det från sina vänner. Vi lever i varandras ögon. Vi är nyfikna att få höra: "Vad är det som de säger om mig?" Det kan kännas hotfullt, "Är jag måltavla för skvaller eller kritiskt tal?" Men hur vi ser på varandra, kan i hög grad vara konstruktivt. Hur vår mor eller far betraktar oss spelar alltid en roll. Det gäller inte bara våra föräldrar. En gift kvinna berättade en gång för sina vänner: "När min make ser på mig, känner jag mig så mycket mer betydande och rikare än när jag betraktar mig själv. Jag förnimmer så mycket starkare min egen potential. Hennes make tillade: "När jag upplever min hustrus kärleksfulla blick får jag en känsla av att mitt inre växer. Det är något som jag saknar när jag ser på mig själv i spegeln
.
Det är därför som vi ber till vår Herre; "Ge mig nåden att betrakta andra med kärlekens och med positiva ögon. Låt mig aldrig glömma att mina ögon och mitt medvetande kan berika och vara till ett stöd för andra."

Marina Håkonsson har skickat en redogörelse för en träff med sin grupp i lördags:
.
"Vi hade ett mycket fint möte i lördags, vi var tio stycken och en liten flicka (som inte störde oss alls, Jakob lekte en stund med henne och hon lekte också själv - fantastiskt). Det var först kaffe och bullar - jag förklarade att vi i Sverige firar "Kanelbullens dag" den 4 oktober men att vi kanske hellre borde hylla S:t Fransiskus av Assisi! Det blev mycket fritt prat i början om vad vi tyckte var viktigt men jag försökte köra en presentationsrunda för vi är ju en stor grupp, (41 personer) från tre församlingar: Sankt Thomas i Lund samt Vår Frälsare och Sankta Maria i Rosengård i Malmö. Dessutom har en av oss (Megan Paciaroni) flyttat hem till U.S.A och Peter Olivius har ju flyttat till Västerås och startat en egen grupp där så jag borde kanske inte ha honom kvar på min lista! Därför känner alla fortfarande inte varandra i gruppen. Vi har fem världsdelar representerade också: alla utom Australien och Sydpolen! Vi har minst fjorton nationalit! eter (jag har faktiskt inte full koll på var alla kommer ifrån, jag har inte ens träffat vissa, utan de har blivit värvade av andra i gruppen!!!)

Jag berättade i alla fall om dagen i Vadstena, och många hade också läst artikeln i KM. Jag hade den framme och en del läste den här. Vi såg inte på filmen, tiden rann iväg,
utan de tre kopior som jag har köpt lånade jag ut och vi bestämde att låta dem cirkulera till dem som ville låna dem. Till slut bad vi förböner laget runt, var och en sa sina intentioner och vi bad en Hell Dig Maria, det blev ju en dekad eftersom vi var tio stycken! Många tackade Gud för att vi fick träffas och be tillsammans, alla (inklusive jag själv) kände det som mycket värdefullt och upplyftande.

Allt gott,
Marina"