Ständig Bön för Äktenskap och Familj

Hej allihopa,

Den här veckan har varit händelserik. Vi åkte till Stockholm och hälsade på lille Benjamin med familj. Han är en utåtriktad och glädjefylld liten pärla.

Familjemässan i Eugeniaförsamlingen var en upplevelse. Under predikan satt Fr.Klaus på en liten pall och alla barn samlades runt hans fötter vid altaret. Det handlade om Guds oändliga kärlek och evigheten och Fr.Klaus försökte mäta dessa saker, med barnens hjälp, med hjälp av en mätkanna och ett måttband. Jag fick en bild framför mig av Jesus och barnen, när Han sade "Låt barnen komma till mig". Jag blev lite rörd av scenen. Under "Kyrksaften" berättade jag om ständig bön. Fyra yngre par bestämde sig för att be varsin timme den 1e i månaden, som är Eugenias dag. Det kunde ha blivit varit flera, men tiden räckte inte till för det tar tid att prata med var och en. Jag tror det finns ungefär 35 personer som ber i Eugenia, engelska gruppen inräknad, men jag saknar fortfarande en samordnare. Finns det någon som känner sig kallad till den här inspirerande uppgiften?

Den här helgen håller Fr.Klaus i en förberedelsekurs för äktenskap. Han kommer att säga något om ständig bön också. Låt oss be för honom och alla som deltar, som har träffat sin livsledsagare, att deras kärlek ska bli allt djupare med åren, både till varandra och till Herren.

För några veckor sedan bad vi för Suzanna, (Mamma till Daniel, som vi bad för några år sedan). Suzanna hade fått en praktikplats, hos Läkare i Världen, i tre månader i Stockholm och letade efter ett boende och en dagisplats för dottern. Jag träffade henne i Eugenia och hon berättade en märklig historia för mig. Hon blev erbjuden tre dagisplatser for dottern. Två dagar innan hon skulle ha börjat praktiken fick hon besked att hon inte kunde börja där, eftersom den person skulle ha tagit emot henne hade blivit sjuk. Hon började leta efter en ny plats omgående och Caritas tog emot henne. Det var helst flyktningar hon hade velat arbeta med och det är just detta praktiken handlar om. Angående boende hade en man kontaktat henne och hon fick vara inneboende hos honom, men han önskade 3 månaders hyra i förväg. Hon tänkte att nu lägger jag det här i Herrens händer. Hon betalde hyran utan att titta på rummet eller att träffa hyresvärden. Hyresvärden blev förvånad över hennes tillit. Allt har ordnat sig. Suzanna är tacksam om vi fortsätter att be för familjen. Just nu har hennes man ett vikariat på universitetet i Lund och familjen träffas i Kalmar varannan helg. Vi måste be att de får arbeta på samma ställe. Jag träffade Suzanna första gången i Kalmar, för många år sedan och sedan i Vadstena och nu i Eugenia. Jag känner att jag har deltagit i hennes sorg på något sätt och nu fått privilegiet att erfara hennes glädje. Hon strålade. Jag känner mig väldigt privilegierad, eftersom jag, genom ständig bön, får erfara väldigt mycket. Ibland skäms jag för min dåliga förtröstan på Herren men, som jag sade tidigare, när jag går igenom en sådan period brukar Han skicka en positiv upplevelse nästan omgående.

Jag har mer att skriva, men jag tror det räcker nu och vi hörs nästa vecka.

Varma hälsningar,
Colette


Fr. Johnnys veckobrev finns här. (Kan vara något försenat utlagt;).)