Ständig Bön för Äktenskap och Familj

Hej allihopa,

Tyvärr har Fr.Johnny haft besvär med datorn. Jag tror att datumet på brevet inte stämmer, men texten är rätt. Jag har kollat söndagens evangelium. Jag tror att han kommer på det nästa vecka.

Nu är vårt lilla barnbarn döpt till Rebecka Maria Elizabeth. Det var en vacker ceremoni, som började utanför Kyrkdörren med frågan till förädrarna "Vad vill ni för er dotter?". Själva dopfunten finns precis innanför kyrkdörren i St. Lars i Uppsala. Efter dopet samlades vi framför altaret och bad Herrens Bön tillsammans och det var ett tecken på att Rebecka nu var iklädd Kristus. Bengt hade storebror Benjamin i sin famn under hela ceremonin där han höll sig väldigt lugn. Fr. Philip förklarade allt väldigt klart och pedagogiskt, så att alla kunde förstår symbolerna.
Rebecka döptes på sin mammas, Linneas, födelsedag och glädjande nog var det också Uppsalagruppens dag för ständig bön. Linnea och jag gjorde timmen tillsammans och det var en glädje att kunna göra det tillsammans på Rebeckas dopdag och också inspirerande.
Linnea har en lista med namn och tid på alla som ber i Uppsalagruppen. Vi bad först för dem som slutade när vi tog över och när vi var färdiga bad vi för dem som tog över efter oss. Vi bad också förstås för många andra i och utanför gruppen också. Fader Johnny vill att vi ber för personer när vi gör vår timme och det kändes bra att veta vem vi bad för och att där finns en kedja av människor som ber hela tiden.
Vi hade också ytterligare några fina dagar med barn och barnbarn.

Ingela har skrivit:

Jag är gärna med och ber för ALLA som väntar barn i denna stund -- en omvälvande, spännande och orolig tid i livet. Dit räknar jag även dem som väntar på adoptivbarn. Det är mycket som ska stämma, många faser som ska passeras. Låt oss be för alla växande familjer.


En god vän till mig har en tonåring som inte mår bra. Att vara tonåring idag är kanske svårare än någonsin. Samtidigt som man söker sin egen identitet, förstår man alltmer att världen inte är så trygg som man trodde när man var ett litet barn. Då är den närmaste miljön - familjen - kanske som viktigast!! Samtidigt är det nog inte alltid så enkelt att vara förälder till tonåringar. Då har vi andra ett gyllene tillfälle att ställa upp som stöd, både till föräldrarna och tonåringarna. När det gäller svåra saker verkar det ofta vara lättare för ungdomar att prata med andra vuxna än föräldrarna. Det betyder inte att det är något fel på föräldrarna. Jag tror att det är en del av utvecklingsprocessen. Och självklart är det Guds mening är att vi människor ska hjälpa varandra i alla lägen vi kan.

Marika har skrivit i gästboken. Det är en glädjande historia, men familjen behöver verkligen våra böner. Guds vägar är outgrundliga.

Ha en fin vecka.
Varma hälsningar,
Colette


P:S Jag fick nyss följande mail från någon som behöver våra böner:

Hej
Vänligen be för S..... och R...... om en snar återförening efter att ha tvingats leva åtskilda i olika länder. Be för att de krafter som verkar för att förstöra för oss och skilja oss åt ska bli verkningslösa i Jesu namn.
Be för min man (S) svåra ångest och panikattacker som han får till följd av den kris han hamnat i. Han känner sig handlingsförlamad.Jag ropar på Herren och ber om att ge S mod att kämpa för vår kärlek och kraft att försvara vårt förhållande och hålla emot släktens tryck.Vi behöver Guds ingripande och Guds nåd.
Amen!
Gud välsigne er!


Fr. Johnnys veckobrev finns här.