2010-03-13
Veckobrev
Hej allihopa,
Fr Johnny säger viktiga saker till oss den här veckan, 4e veckan i fastan. Bland annat säger han att "the Church is for sinners but there is no need to worry or be fearful" - Krykan är till for syndare men det finns ingen anledning att vara orolig eller frukta".
Tyvärr har det hänt igen. Livet är bräcklig och jag saknar ord. Marina har skrivit följande:
Vi är alla skakade av den förfärliga händelsen 4 mars, Gabriel ... som dog i ett schakt i Stockholms tunnelbana. Han hittades mer än ett dygn efter att han försvann. Jag fattade inte först att det var Ulrikas son. Ulrika är känd för väldigt många katoliker i Sverige genom sitt arbete vid KPN, Katolska Pedagogiska Nämnden. Hon är god vän till oss, hon och Jan var på vårt bröllop för 20 år sedan. Det är så fruktansvärt, vi måste alla be för familjen, han har två systrar, Antonia 16 år och Karolina 8 år. Ulrika skriver i Expressen att de söker styrka i sin katolska tro. Jag ber att hans ängel har tröstat honom och fört honom till Gud.
Kram,
Marina
På önskemål från Gabriels familj tar Caritas Sverige emot gåvor till minnet av Gabriel. Gåvorna kommer att skänkas till Caritas pågående utbildningsverksamhet för funktionshindrade barn i Betlehem. Använd gärna Caritas plusgirokonto 317176-6 och skriv GABRIEL på avin.
Tyvärr måste jag också meddela att Desa gick bort förra torsdagen, den 4e mars. Några av er träffade henne i Marielund, när Sr. Nancy var här och i Johannesgården iGöteborg. Jag har följt henne nu under en längre tid och uppevt hennes hopp och förtvivlan, men mest hopp. Hon har deltagit i ständig bön nästan från början och genom detta även hjälpt ett par som hade det riktigt svårt. Hon är en varm person som ville leva, men Herren hade andra planer, som vi inte förstår. Hon blev bara 49 år. En av hennes systrar ringde till mig och vi måste be för dem. Deras liv har cirkulerat runt Desa under en längre tid och tomheten är stor.
Klara har skrivit igen och referar till vad Gloria skrev förra veckan:
Jag är tacksam att ni ber för den ungerska kvinnan. Hon behöver allas böner i sin svåra situation för att få tillbaka sonen. Det är en vacker bild att vi alla måste gå uppför berget och lita på Gud när det är svårt. Jag brukar tänka på när Petrus går mot vår Herre på vattnet, börjar tvivla och genast börjar sjunka. Men hans tro på Herren hjälper honom. Denna berättelse har hjälpt mig ofta i svåra situationer.
Erika har inte fått en ny tid för operationen än. Det är en ängslig tid for familjen.
Pax in terrem,
Colette
| besökare har varit här minst en gång. Om vi sprider adressen blir vi fler! Kanske några också blir inspirerade... |
| |
Skicka en kommentar