2010-03-19
Veckobrev
Hej allihopa;
Förra veckan tänkte jag be er skicka något positivt till mig, men tyckte att brevet redan var för långt, så jag lät bli. I söndags fick jag Maurice´s inspirerande brev, som han nu har översatt till svenska. Deo Gratia! Det engelska originalet finns på bloggen (2010-01-09). Maurice var en av tolkarna när Fr. Johnny besökte oss i Vadstena. Här kommer det:
Tack för allt du gör för att främja bönens mission, kanske ett av vår kyrkas mest underskattade apostolat. Jag talar som en som har 'tjänat' på bön. Alltså är jag väl medveten om dess kraft.
För en vecka sedan fick jag resultatet från den senaste kontrollen after min operation. I likhet med tidigare resultat, fanns det inga mätbara värden. Tack gode Gud för det. Men ändå är det på sätt och vis bara 'grädden på moset' därför att hela året har varit fantastiskt, ett riktigt nådens år. Självklart är varje år ett nådens år men under 2009 har jag erfarit på ett mycket påtagligt sätt 'Vår Herres Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap'. Och faktum är att jag tror det började i Vadstena 2008.
Jag hade precis blivit diagnosticerad med prostatacancer och hade mer eller mindre bestämt mig för att behåller nyheten inom en mycket begränsad krets (Varför belasta andra med mina problem? Människor har nog med sina egna bekymmer utan att jag stör dem med mina krämpor och vill ha sympati). Men under mötet blev jag inspirerad av andan och uppriktigheten hos dem som deltog. Så till en början berättade jag för dig, f. Johnny, Jim och Mary att jag hade cancer och bad om era förböner. Och så fortsatte det bara! Jag bad sedan andra att be för mig och från och med denna stund har jag, som jag har berättat förut, känt mig buren av allas böner. Missförstå mig dock inte. Jag har inte gått omkring på ett moln och levt i en helt annan värld. Till vardags, har året varit rätt så normalt, med dess beskärda del av med- och motgångar. Det är bara det att jag har varit medveten om Guds närvaro på ett helt annorlunda sätt och har kunnat släppa taget istället för att försöka lösa allting själv. Det 'ohanterbara' har jag lämnat åt Gud! Att vara medveten om att Gud är med oss genom livets alla vändningar, i glädje och sorg, speciellt i sådana bördor som vi tycker är orättvisa, ha varit en oerhörd tröst och styrka.
Därför vädjar jag till var och en: 'besvära' andra med dina bekymmer och sjukdomar; ge dem möjligheten att be för dig. Det finns inga förlorare när man gör så, bara vinnare. Och var säker på att Gud är med dig oavsett vad som händer. Det är inte så att sjukdom eller sorg är Guds vilja; det hela handlar om att vi ska göra det som Gud vill när sjukdom eller sorg slår till och följer honom i vårt lidande.
Nu, bara några dagar innan vi firar detta underbara mysterium att Gud, som är så mäktig och stor att han vågade bli liten och ödmjuk som ett försvarslöst, helt beroende spädbarn, låt oss be om nåden att bli lika ödmjuka och beroende av varandra så att vi kan dela Guds osjälviskhet , han som blev människa som vi och gav sitt liv för oss.
Pax et bonum
Maurice
Ha en fin 5e veckan in fastan.
Varma hälsningar,
| besökare har varit här minst en gång. Om vi sprider adressen blir vi fler! Kanske några också blir inspirerade... |
| |
Skicka en kommentar