2010-11-13
Veckobrev
Hej allihopa,
Dagens evangelium handlar om änkan och domaren, Lukas 18: V1-8. Genom att hålla ut gav domaren henne vad hon ville ha.
Living Space har en inspirerande tolkning av detta. En del av den finns nedan:
It is easy to pray when things are going well. It is often in times of pressure that we, too, give up praying when we need it most, when our faith is really being put to the test. We have to pray constantly and consistently. We should not be afraid to ask for what we believe we really need.
But then, if God is such a caring person, why should we have to pray to him at all? We need to keep praying, not for his sake but for our own. By doing so, we maintain an awareness that “by ourselves we can do nothing”. Secondly, the more we pray, the closer we come to God. And, as we pray, what we ask for will gradually change. Ultimately what we want is what we need. And what we need is to bring our thinking, our dreams, our ambitions totally into line with God’s way of seeing things.
But then, if God is such a caring person, why should we have to pray to him at all? We need to keep praying, not for his sake but for our own. By doing so, we maintain an awareness that “by ourselves we can do nothing”. Secondly, the more we pray, the closer we come to God. And, as we pray, what we ask for will gradually change. Ultimately what we want is what we need. And what we need is to bring our thinking, our dreams, our ambitions totally into line with God’s way of seeing things.
Det är lätt att be när allt verkar vara bra. Det är ofta i tider av svårigheter som vi, också, slutar att be, när vi behöver det som mest, när vår tro håller på att prövas. Vi måste be kontinuerligt och konsekvent. Vi får inte vara rädda att be för vad vi verkligen behöver. Men i så fall, om Gud är en sådan kärleksfull person, varför måste vi be överhuvudtaget? Vi måste fortsätta att be, inte för hans skull, men för vår egen skull. Genom att göra så behåller vi vår medvetenhet om att ensamma kan vi inte göra något. Dessutom gäller att ju mer vi ber desto närmare Herren kommer vi. Och vad vi ber för ändras undan för undan allteftersom vi ber. Slutligen vill vi ha det som vi behöver. Vad vi behöver är att få våra tankar, drömmar och vår strävan att bli helt i linje med Guds sätt att se på saker och ting.
Jag fick nyss följande mail från Benedikta och jag grät när jag läste det:
Med tårar och tungt hjärta vill vi berätta att vi fick släppa iväg vår tredje julängel. Ylva-Marie och Pia-Patricia tar henne i sin famn.
Kira
Sofie Maria
* +10. 11. 2010
In Tränen und schweren Herzens wollen wir erzählen dass wir unseren dritten Weihnachtsengel gehen lassen müssen. Ylva-Marie und Pia-Patricia nehmen sie in ihre Arme.
Ulf & Benedicta, Anna-Louisa, Nils-Fredrik, Carl-Gabriel
Ps. Istället för blommor tänk på Livets fond (bankgiro 686-3344, märk Kira)
Nu behöver familjen våra böner.
Varma hälsningar,
Colette
Fr. Johnnys senaste veckobrev hittar du här. Fr. Johnnys veckobrev översatt till svenska hittar du här.
| besökare har varit här minst en gång. Om vi sprider adressen blir vi fler! Kanske några också blir inspirerade... |
| |
Skicka en kommentar