2011-05-28
Veckobrev
Hej allihopa;
Jag har nyss lyssnat till "Pray as you Go", som började så här:
"Come Holy Spirit,
Come Light of our hearts.
When we do not know how to pray, the Holy Spirit prays in us."
Com Helige Ande,
Kom ljus av våra hjärtan.
När vi inte vet hur vi ska be, ber den Helige Ander inom oss.
Mässan med Biskopen var vacker och inspirerande. Det var ungefär 10 präster som koncelebrerade. Biskopens predikan var konkret och uppmuntrande och samvaron efteråt var väldigt trevlig och gemenskapen var djup. Jag kände mig glad och upplyft när jag vände hemåt igen.
Ha en fin vecka!
Varma hälsningar,
Colette
Fr. Johnnys senaste veckobrev hittar du här. Fr. Johnnys veckobrev översatt till svenska hittar du här.
2011-05-21
Veckobrev
Hej allihopa;
Igår morse hörde jag på "pray as you go" the St. Thomas kör sjunga "The Prayer of St. Teresa":
"Let nothing disturb you, nothing distress you.
While all things fade away, God is unchanging.
Be patient for with God in your heart, nothing is lacking."
Låt ingenting oroa dig, ingenting göra dig ängslig.
Medan allting försvinner, är Gud densamme.
Var tålmodig för med Gud i ditt hjärta, saknas ingenting.
Kören sjöng den flera gångar och det var så vackert!
Colette
Fr. Johnnys senaste veckobrev hittar du här. Fr. Johnnys veckobrev översatt till svenska hittar du här.
2011-05-12
Veckobrev
Hej allihopa;
Jag läste nyss Fr. Johnny´s brev och fastnade för den här meningen:
"Parenting is not about what they give to their children but what they help their children to become as individuals".
Föräldrarskap handlar inte om vad de ger till sina barn, utan vad de hjälper sina barn att bli som individer.
Den här en vackert tid av året men, också stressig. Allt ska hända i månaden maj! Hoppas ni får tid över för att uppskatta Herrens fina natur!
Glöm inte att vi också har fått en inbjudan till Mässan med Biskopen, lördagen den 21 Maj 18.00 i Domkyrkan.
Varma hälsningar;
Colette
Fr. Johnnys senaste veckobrev hittar du här. Fr. Johnnys veckobrev översatt till svenska hittar du här.
2011-05-07
Veckobrev
Hej allihopa;
Hoppas veckan har varit fin. Nu är värmen äntligen på väg, fåglarna sjunger och det känns så skönt!
Fr. Johnny´s brev är verkligen inspirerande den här veckan och värt att funderar över. Jag citerar den sista delan av det:
"It is so important that married couples and families would think about this question also. We can get so tied into unimportant things that we lose the spirit of love, and our life together becomes a burden rather than a joy".
Det är så viktig att gifta par och familjer funderar över den här frågan också. Vi kan bli så fastlåsta i oviktiga saker att vi förlorar kärlekens ande och vårt liv tillsammans blir en börda snarare än en glädje.
Fr. Donal Neary från Irland skriver på ett personlig sätt i sin reflektion den här veckan. Han skriver om sin först tid som präst och hur han tvivlade. Han relaterar detta till "Vägen till Emmaus". Jag blev så tagen av det att jag lägger in det på bloggen . Jag tror att vi alla lider av olika sorts tvivel ibland. Kom gärna med kommentarar!
"Risen Lord, you are our hope, our joy and our protection in life, now and at the hour of death. Amen." Donal Neary. S:J:
Uppståndne Herre, du är vår hopp, vår glädje och vårt skydd, nu och i vår dödsstund. Amen
Biskopens inbjuden till Mässan i Domkyrkan den 21 Maj hittar du här.
Varma hälsningar i Påskveckan 3,
Colette
Fr. Johnnys senaste veckobrev hittar du här. Fr. Johnnys veckobrev översatt till svenska hittar du här.
Reflektion
Easter 3a May 8
Shortly after ordination I had the torments of doubts. Was it all a mistake, did God really call me, was I good enough to be a priest? The questions drained the energy and set me all over the place looking for peace and answers. A wise Jesuit met me and we talked. Up and down the seashore for hours. The conversation gave me freedom. Let me know I was not trapped, that I was able to find the freedom to live life more fully. It was like the disciples on the road – disappointment, hopes a bit shattered and then the Lord reminding me of his call, his love and his protection. All was better. The heart burned within. Problems remained but they were not longer insuperable obstacles.
Jesus was teaching the disciples on the road to Emmaus. He reminded them to read the scriptures and in them to read the story of his life. He reminded them that he would be killed and would rise. He said to think of bits and pieces of the Scripture (like’ Our of Bethlehem will come the Saviour’) and see them relating to him. His word taught them the meaning of his life and gave hope in their disappointment. The meal of bread later was the meal of the Eucharist, saying that he was always with them.
We don’t know where Emmaus was. No matter. Emmaus is every altar which holds the bread and wine of life; and every bible which opens for us the word of God. Every parish can be called in its subtitle, the parish of Emmaus. The word of God and the Eucharist is to be received and then to be shared. Everything in our faith is gift and call.
Risen Lord, you are our hope, our joy and our protection in life, now and at the hour of death. Amen.
Donal Neary SJ
| besökare har varit här minst en gång. Om vi sprider adressen blir vi fler! Kanske några också blir inspirerade... |
| |
