2012-09-22
Fr. Johnnys besök
Lördagen den 1 september 2012 var fader Johnny Doherty från Irland på besök i
Stockholm för att fira 10-årsjubileet för bönekedjan i Sverige. Fader Johnny är
den som startade bönekedjan Ständig bön för äktenskap och familj och nu
träffades vi i Immanuelskyrkan för att lyssna på honom. Han talade om huskyrkan,
den viktiga enhet som hemmet och familjen utgör. Han ritade upp en cirkel med
fyra viktiga egenskaper för tro och mognad, egenskaper som återverkar på
varandra.
* Den första var gemenskap, community. Gemenskapen
måste öppnas utåt. Tron växer bara i öppenhet. Samma sanning gäller i
äktenskapet, man behöver bjuda in andra att dela ens gemenskap.
* Andra punkten var bön, prayer. I kyrkan finns
tre sorters bön: den liturgiska som sker i Mässan, den personliga och den gemensamma. Bönen är
inte ett självändamål utan testet på bönen är om den för oss närmare
Kristus.
* Det leder till den tredje punkten som var
omvändelse, conversion. Det vi behöver bli medvetna om är personen Jesus,
Kristi närvaro, Kristi kraft att rädda och Kristi mission.
* Testet på vår omvändelse var den fjärde punkten:
hängivenhet, commitment. Här visas vilka prioriteringar vi gör, både
personliga och av gemenskapen, i fråga om tid och engagemang. Då är vi tillbaka
vid den första punkten, gemenskapen. Den måste ge plats åt alla människor, svårt
men nödvändigt.
Fader Johnny jämförde också församlingen och huskyrkan
och visade på deras motsatta utgångspunkter. Församlingen samlas genom bön där
värdet av dessa böner visas i hur vi älskar varandra. Huskyrkan däremot börjar
från andra hållet, den samlas genom kärleken och provet på denna kärlek har att
göra med hur vi bekräftar Jesu närvaro i bönen. Förnyelsen av
församlingsgemenskapen sker genom bönen, som behöver kärlek, medan förnyelsen av
huskyrkan sker genom kärlek, som behöver bön.
Sedan talade två sedan länge gifta par om sina respektive
äktenskap och tankar runt äktenskapet. Paren hade olika personligheter och olika
familjesituation. Det ena paret hade inga egna barn men hade tagit emot
fosterbarn. Det andra paret hade fem egna barn. Det var intressant att se och
höra två så olika par, med så olika förutsättningar, tala om samma sak. Det blev
tydligt att det inte finns någon färdig mall för hur alla äktenskap ska se ut,
utan att äktenskapet verkligen blir det som de båda makarna är och gör det till.
Samtidigt är grunden gemensam, man bygger alla äktenskap på samma sätt – bland
annat genom att göra uppoffringar för varandra, bevara respekten och stoltheten
för varandra, arbeta hårt, bikta sig, ha humor och vara öppna mot andra.
Jag lämnade Stockholm med förnyad kraft för att fortsätta
bygga mitt eget äktenskap.
Eva-Britt Ragvald
| besökare har varit här minst en gång. Om vi sprider adressen blir vi fler! Kanske några också blir inspirerade... |
| |
Skicka en kommentar