2013-09-01
Veckobrev
Hej allihopa;
Jag fick ett mail för ett par veckor sedan. Det var ett svar
på brevet där jag beskrev situationen för familjen, som har en 15-årig son, som
försökte begå självmord två gångar och Teresia, som också har en svår
familjesituation: "Det här var ett mycket viktigt brev, som går rakt
in i hjärtat. Måtte dessa enskilda och familjer få
hjälp och stöd av våra förböner! Hur mycket kärlek behöver inte våra barn och
unga! Förståelse och förtroende. Man måste vara beredd att lyssna på dem - även
när de inte säger något med ord." Jag skäms att jag inte tog med
detta mail tidigare, men kanske var det meningen. Vi får inte glömma de här
familjerna.
Benedikta skickade följande mail till mig under veckan. Det
gjorde ont när jag läste det men samtidigt är det ett inspirerande och vackert
mail:
"En varm hälsning till dig från
Sörmland, där jag befinner mig med man och våra barn - det är första och sista
gången för sommaren, innan de flyttar till sina universitet i Lund och
Maastricht. Sommaren, varm och solig, var en ganska jobbig tid för oss pga av
min mans alkoholsjukdom. Jag har det svårt att förlika mig med denna status quo
och får mycket mycket hjälp genom bönens kraft och helande verkan. Jag vet och
känner att så många människor ber för mig och familjen och det är en levande
kedja som förhindrar att hamna i förtvivlan och mörkret. Samtidigt känner jag
att Gud vill mig att lita på honom - a hard lesson to
learn!
Jag försöker att tacka för allt
det fina, sköna, roliga och upplyftande som ständigt sker i mitt liv - varje
dag, trots våra bekymmer, som belastar oss alla så stark. Och det hjälper,
tycker jag!" Herre, tack för Benedikta och hennes
tillit till dig. Låt henne vara ett exempel för oss alla. Låt din helande kraft
hela hennes man från sin alkoholsjukdom. Styrk Benedikta och barnen och låt dem
alltid känna att de inte är ensamma, att du är med dem och bär dem igenom alla
svårigheter.
Bengt från Nyköping skrev följande under veckan:
"Igår fick vi ett bekymmersamt meddelande. En god vän genomgick en
hjärtoperation och allt verkade bra, men så tillstötte komplikationer. Vi ber
alla be för honom, så att han kommer upp på benen igen och blir sitt vanliga
robusta jag. Han är bara 68 år." Herre, vi överlämnar
Bengts vän till dig. Vi ber att du helar honom, så att han kommer tillbaka till
sitt vanliga robusta jag igen. Vi be att du är med sjukhuspersonalen, när de
behandlar honom. Var med hans familj.
Nu hoppas jag att jag inte har glömt något
viktigt.
Följande rörde mitt hjärta; Jag tänkte speciellt på
Benedikta:
Humble people are grateful for small and big
things; they pray often and easily; they know they have faults no better or
worse than most, and know they need God’s mercy; they love children because they
are childlike at times, and they know they are not humble all the time. They
don’t take themselves too seriously and are compassionate to the faults of
others. They know who they are – in one way the least of all, but always loved,
always forgiven, always a child of God.
Ödmjuka
människor är tacksamma för små och stora ting; De ber ofta och med lätthet; De
vet att de har brister, inte större eller mindre än de flesta och de vet att de
behöver Guds barmhärtighet; De älskar barn eftersom de är barnsliga ibland och
de vet att de inte alltid är ödmjuka. De tar sig inte själva för allvarligt och
har förståelse för andras brister. De vet vem de är - på ett sätt minst av allt,
men alltid älskade, alltid förlåtna, alltid Guds barn. Del av en
reflektion från Fr. Donal Neary SJ. Resten finns här.
Pax Kristus;
Varma
hälsningar;
Colette
| besökare har varit här minst en gång. Om vi sprider adressen blir vi fler! Kanske några också blir inspirerade... |
| |
Skicka en kommentar