2010-03-28

 

Veckobrev


Hej allihopa,
Tyvärr är jag lite sen med brevet den här veckan, men bättre sent än aldrig.
Vi hade en fin inspirationsträff förra söndagen. Vi var inte så många den här gången, men mötet blev djupt och innerligt. Vi började med
att be gränslöshetens kärleks bön som vanligt.  Vi delade med oss vad vi vill tacka för om vad vill be. Sedan bad vi Avsnitt 3, bön för familjer, från bönehäftet. Efter varje stycke hade vi möjligheten att be personlig bön med egna ord.
Vi åkte hem glada och berikade.
Jag blev ombedd att prata med konfirmander om bön i lördags.  Tyvärr var jag inte så villig eftersom jag tyckte det inte var så lätt.  Jag diskuterade bön med några i församlingen och fick lite inspiration den vägen.  Det visade sig bli en positiv upplevelse för mig. Det var en grupp som trivdes ihop. Jag började med att läsa gränslöshetens bön för dem. Sedan berättade de vad de var bra på, vad de vill tacka Herren för och vad de vill be om.  Bland annat pratade  vi om vikten av att se Jesus som en vän och kunna prata med Honom. Det behöver inte vara komplicerat och vi behöver inte använda många ord. När vi vaknar på morgonen är det bra att kunna lägga dagen i Herrens händer. Det behöver inte vara mer komplicerade än att säga.  "Herre, jag lägger dagen i dina händer". Vi kan spontant be för vänner som har problem med ord som t.ex. "Jesus var med Maria. Hon har det svårt nu" eller liknande. De fick höra lite av mina personliga erfarenheter också. Jag hade fina bilder med Jesus med oblaten i handen, som jag fick från Kyrkoherden. På baksidan hade jag skrivit en irländskt bön som vi hade översatt till svenska i min familj och som jag brukade be med mina egna barn.  Den lyder så här:
Herre, jag älskar dig
Var med mig natt och dag.
Jag vill älska dig
i allt jag säger och gör.
Allt till Ditt behag.
Var med mig denna dag.
                      Amen.
Jag fick följande under veckan från Christina angående Maurice´s brev:
Denna mening: "Det är inte så att sjukdom eller sorg är Guds vilja; det hela handlar om att vi ska göra det som Gud vill när sjukdom eller sorg slår till och följer honom i vårt lidande" är helt fantastisk.
Uppmuntrad av Maurice anförtror jag åt er: Be gärna för vår dotter Isabelle, som åter lagt in sig på S:t Lars sjukhus för psykiska besvär - att hon i fortsättningen tar sina mediciner och kan leva normalt. Hon är själv en varm kristen.
Bengt påminner oss om:
Liv i Anden seminarier S:ta Klara kyrka börjar 6 april
2010-04-06 18:00 - 21:00.
Hoppas vi alla har en välsignad Stilla Vecka.
Varma hälsningar,
Colette


Fr. Johnnys veckobrev hittar du här. Fr. Johnnys veckobrev översatt till svenska hittar du här
 


2010-03-19

 

Veckobrev


Hej allihopa;
Förra veckan tänkte jag be er skicka något positivt till mig, men tyckte att brevet redan var för långt, så jag lät bli. I söndags fick jag Maurice´s inspirerande brev, som han nu har översatt till svenska. Deo Gratia! Det engelska originalet finns på bloggen (2010-01-09).  Maurice var en av tolkarna när Fr. Johnny besökte oss i Vadstena. Här kommer det: 
Tack för allt du gör för att främja bönens mission, kanske ett av vår kyrkas mest underskattade apostolat. Jag talar som en som har 'tjänat' på bön. Alltså är jag väl medveten om dess kraft.
För en vecka sedan fick jag resultatet från den senaste kontrollen after min operation. I likhet med tidigare resultat, fanns det inga mätbara värden. Tack gode Gud för det. Men ändå är det på sätt och vis bara 'grädden på moset' därför att hela året har varit fantastiskt, ett riktigt nådens år. Självklart är varje år ett nådens år men under 2009 har jag erfarit på ett mycket påtagligt sätt 'Vår Herres Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap'. Och faktum är att jag tror det började i Vadstena 2008.
Jag hade precis blivit diagnosticerad med prostatacancer och hade mer eller mindre bestämt mig för att behåller nyheten inom en mycket begränsad krets (Varför belasta andra med mina problem? Människor har nog med sina egna bekymmer utan att jag stör dem med mina krämpor och vill ha sympati). Men under mötet blev jag inspirerad av andan och uppriktigheten hos dem som deltog. Så till en början berättade jag för dig, f. Johnny, Jim och Mary att jag hade cancer och bad om era förböner. Och så fortsatte det bara! Jag bad sedan andra att be för mig och från och med denna stund har jag, som jag har berättat förut, känt mig buren av allas böner. Missförstå mig dock inte. Jag har inte gått omkring på ett moln och levt i en helt annan värld. Till vardags, har året varit rätt så normalt, med dess beskärda del av med- och motgångar. Det är bara det att jag har varit medveten om Guds närvaro på ett helt annorlunda sätt och har kunnat släppa taget istället för att försöka lösa allting själv. Det 'ohanterbara' har jag lämnat åt Gud! Att vara medveten om att Gud är med oss genom livets alla vändningar, i glädje och sorg, speciellt i sådana bördor som vi tycker är orättvisa, ha varit en oerhörd tröst och styrka.
Därför vädjar jag till var och en: 'besvära' andra med dina  bekymmer och sjukdomar; ge dem möjligheten att be för dig. Det finns inga förlorare när man gör så, bara vinnare. Och var säker på att Gud är med dig oavsett vad som händer. Det är inte så att sjukdom eller sorg är Guds vilja; det hela handlar om att vi ska göra det som Gud vill när sjukdom eller sorg slår till och följer honom i vårt lidande.
Nu, bara några dagar innan vi firar detta underbara mysterium att Gud, som är så mäktig och stor att han vågade bli liten och ödmjuk som ett försvarslöst, helt beroende spädbarn, låt oss be om nåden att bli lika ödmjuka och beroende av varandra så att vi kan dela Guds osjälviskhet , han som blev människa som vi och gav sitt liv för oss. 
Pax et bonum
Maurice
Ha en fin 5e veckan in fastan.
Varma hälsningar,
Colette


Fr. Johnnys veckobrev hittar du här. Fr. Johnnys veckobrev översatt till svenska hittar du här

2010-03-18

 

St. Patrick och Korset

Något att tänka och be om den här veckan. Från Heligt Rum (Sacred Space)

Det finns en legend som skildrar hur s:t Patrick fick se en helig stenstod med en cirkel som symboliserade mångudinnan. Det inträffade när han predikade för några hedningar som förväntades konvertera. Patrick graverade in märket av ett latinskt kors genom cirkeln och välsignade stenen. Det blev det första keltiska korset. Denna legend tyder på att helgonet var villigt att förvandla druidernas idéer och åtgärder till kristna idéer och bruk. Det keltiska korsets cirkel är en evighetssymbol. Det understryker Guds oändliga kärlek som visar sig i Kristi offerdöd. Cirkeln kan också ses som en gloria. Korsfästelsen är viktig, inte bara som en händelse under en viss tidpunkt. Det symboliseras av cirkeln, som det oupphörliga mysteriet om hur Kristus, genom korsfästelsen och uppståndelsen fortsätter, att under alla tider ge de trogna hopp och frälsning.


There is a legend of how Saint Patrick, when preaching to some soon-to-be converted heathens, was shown a sacred standing stone marked with a circle that was symbolic of the moon goddess. Patrick made the mark of a Latin cross through the circle and blessed the stone, making the first Celtic Cross. This legend implies that the Saint was willing to make ideas and practices that were formerly Druid into Christian ideas and practices. The circle of the Celtic Cross is a symbol of eternity that emphasizes the endlessness of God's love as shown through Christ's sacrifice on the cross - or the circle may be seen as a halo. The crucifixion is important not just as an event at a certain point in time but, as the circle symbolizes, as the unending mystery of how through the crucifixion and resurrection Christ continues to offer the hope of salvation to the faithful throughout all time.



2010-03-13

 

Veckobrev


Hej allihopa,
Fr Johnny säger viktiga saker till oss den här veckan, 4e veckan i fastan.  Bland annat säger han att  "the Church is for sinners but there is no need to worry or be fearful" -  Krykan är till for syndare men det finns ingen anledning att vara orolig eller frukta".
Tyvärr har det hänt igen. Livet är bräcklig och jag saknar ord. Marina har skrivit följande:
Vi är alla skakade av den förfärliga händelsen 4 mars, Gabriel ... som dog i ett schakt i Stockholms tunnelbana. Han hittades mer än ett dygn efter att han försvann. Jag fattade inte först att det var Ulrikas son. Ulrika är känd för väldigt många katoliker i Sverige genom sitt arbete vid KPN, Katolska Pedagogiska Nämnden. Hon är god vän till oss, hon och Jan var på vårt bröllop för 20 år sedan. Det är så fruktansvärt, vi måste alla be för familjen, han har två systrar, Antonia 16 år  och Karolina 8 år. Ulrika skriver i Expressen att de söker styrka i sin katolska tro. Jag ber att hans ängel har tröstat honom och fört honom till Gud.
Kram,
Marina
På önskemål från Gabriels familj tar Caritas Sverige emot gåvor till minnet av Gabriel. Gåvorna kommer att skänkas till Caritas pågående utbildningsverksamhet för funktionshindrade barn i Betlehem. Använd gärna Caritas plusgirokonto 317176-6 och skriv GABRIEL på avin.
Tyvärr måste jag också meddela att Desa gick bort förra torsdagen, den 4e mars.  Några av er träffade henne i Marielund, när Sr. Nancy var här och i Johannesgården iGöteborg.  Jag har följt henne nu under en längre tid och uppevt hennes hopp och förtvivlan, men mest hopp.  Hon har deltagit i ständig bön nästan från början och genom detta även hjälpt ett par som hade det riktigt svårt. Hon är en varm person som ville leva, men Herren hade andra planer, som vi inte förstår.  Hon blev bara 49 år. En av hennes systrar ringde till mig och vi måste be för dem. Deras liv har cirkulerat runt Desa under en längre tid och tomheten är stor.
Klara har skrivit igen och referar till vad Gloria skrev förra veckan:
Jag är tacksam att ni ber för den ungerska kvinnan. Hon behöver allas böner i sin svåra situation för att få tillbaka sonen. Det är en vacker bild att vi alla måste gå uppför berget och lita på Gud när det är svårt. Jag brukar tänka på när Petrus går mot vår Herre på vattnet,   börjar tvivla och genast börjar sjunka. Men hans tro på Herren hjälper honom. Denna berättelse har hjälpt mig ofta i svåra situationer.
Erika har inte fått en ny tid för operationen än.  Det är en ängslig tid for familjen.
Pax in terrem,
Colette

Fr. Johnnys veckobrev hittar du här. Fr. Johnnys veckobrev översatt till svenska hittar du här.

2010-03-06

 

Veckobrev


Hej allihopa;

Nu har vi Benjamin och Rebecca hos oss.  Det är underbart att höra en liten tvååring ropa "Mormor, Mormor". Han har stor fantasi och ställar frågor om allt.  Rebecca stortrivs med så många människor omkring sig. Vi känner oss priviligerade. Ikväll ska föräldrarna ha sin första barnfria
kväll sedan länge. Vi ska nämligen vara barnvakt.

Under veckan fick jag följande från Gloria:
"Varit bortrest och äkt skidor och läser emailet nu men självklart ska be då operationen blev inställd och då får vi be att Gud ska höra våra böner för en ny tid så snart som möjligt för operationen. Våra liv är full av olika prövningar och vissa människor får ta emot mycket och jag tycker att vi måste alla ber och bära upp varandra. Igår kväll var jag i mässan på engelska i Vår Frälsares församling i Malmö. Vi har en ny präst, fr. Samej (kanske lite fel stavat namn) från Indien och han är så fin och så helig i sitt sätt. Han predikade om att vi måste "gå upp för berget" och be till Gud när livet är för svårt. Att skaka av oss allt som tynger oss och känna Guds närvaro som han visade i läsningen som handlade om när Gud visade sin son för de 3 apostlar på berget då Peter ville bygga ett tält för Mose, Eliah och Jesus. Det var så vackert och enkelt som fr. Samej beskrev hur vi måste lita på Gud och bara dra oss undan och be och släppa all oro och rädsla och verkligen lita på Guds ord. Det är inte alltid lätt att göra detta men jag tror om vi alla som ber försöker så hör Gud oss och svarar oss."

Vi fortsätter att be för Erika, som Gloria refererar till i sitt brev, den ungersk kvinnan, som jag nämnde förra veckan, och Lisas familj.

Ha en fin vecka i Fastan.


Varma hälsningar,

Colette



Fr. Johnnys veckobrev hittar du här. Fr. Johnnys veckobrev översatt till svenska hittar du här



besökare har varit här minst en gång. Om vi sprider adressen blir vi fler! Kanske några också blir inspirerade...








This page is powered by Blogger. Isn't yours?